Att vända ett nytt blad!
Vissa beslut i livet är jobbiga att ta, men rotar man långt in i sin själ vet man oftast vad som till slut blir det bästa, trots en fördömande och ibland tråkig attityd från omgivningen. Jag kan inte förstå hur folk kan döma andra innan de gått i dennes skor. Att ta beslut som påverkar alla i ens omgivning, och rör runt i grytan, är ofta provocerande men kanske nödvändigt. Vad man kan ha i åtanke är att man som åskådare aldrig har hela historien till sitt förfogande, och att man då kanske hellre friar än fäller.
Förmodligen låter jag lite kryptisk, men vad jag vill få fram är att vi inte ska vara så snabba med att döma andra efter våra egna moraliska värderingar. Vi är bara människor, som ibland tar oövertänkta alternativt övertänkta, men för omgivningen dumma, beslut (inom lagens ramar givetvis).
Den enda som kan leva ditt liv är du, och den enda som kan ta livsavgörande beslut om ditt öde är du själv. Ibland måste man såra andras känslor, för att alla i slutändan ska få vara lyckliga. Att vända blad i livets bok är inte alltid enkelt, men förhoppningsvis något man som människa växer av. Att ligga på sin dödsbädd och undra vad som kunde blivit är ett tragiskt scenario!
Hellre ångra det man gjort än det som aldrig blev gjort.
Athena the Godess of Wisdom has spoken ;-)
Varför är det så svårt?
En fråga som jag ofta ställer mig är varför det ska vara så svårt att prioritera sig själv? Personligen oroar jag mig för alla andras välbefinnande jämt och ständigt… och får skuldkänslor när jag inte är alla till lags och presterar 150 procent! Jag tror helt enkelt att jag är en duktighetsknarkare, alltså en människa som tror att summan av ens prestationer är vad som räknas. Det konstiga är att jag bara kräver detta av mig själv och ingen annan! I vilket fall är detta ett beteende som många kvinnor lider av, och som jag tycker att vi ska lägga på hyllan!
För några år sedan hörde jag en mycket klok person förklara hur man skulle tänka, och detta budskap skall jag nu föra vidare.
Tänk dig att du sitter på ett flygplan, och bredvid dig sitter ditt barn… plötsligt dimper gasmaskerna ned och du inser att du inte har många sekunder på dig att agera, vad gör du? De flesta skulle reagera instinktivt och sätta på gasmasken på sitt barn först och främst (detta var min tanke i alla fall), men då har du gjort ditt barn föräldralöst. Du skall ta på dig din egen gasmask först, för att sedan kunna sätta på gasmasken på ditt barn.
Vad de ville komma fram till var att man inte tjänar på att prioritera andra framför sig själv… för hur ska man då orka finnas till för andra? Mår jag bra så kan jag finnas som ett stöd för mina nära och kära, för vem tar hand om mig om jag själv inte gör det?
Här får ni en fantastiskt bra låt med en underbar grupp :)
Trevlig lördagskväll på er alla Gudinnor…. och Gudar ;-)
Kramar från Athena!
