Det finns ingenting som jag inte kan klara.
utan att skämmas för det. Allt jag har tagit mig igenom hittills
i livet har gjort mig starkare och ibland känner jag mig som
ett muskelknippe utan dess like allra längst därinne i mig själv.
Ge mig ett hinder och jag hoppar över det. Ge mig ett högre och
jag klättrar. Höj lite till och jag bygger mig en helikopter och
susar fram över varenda hinder som Världen försöker fälla mig med.
Ibland ramlar jag, det hör livet till. Då borstar jag av mig den
där smutsen från knäna och reser mig igen.
Livet må vara en hinderbana, men då ska jag ge igen med att bli
mästaren av hinderhoppning. Varenda jäkla hinder jag tar mig över
ska jag minsann fira med ett leende på läpparna och glädjas åt
att jag faktiskt växer lite mer för varenda ett.
Vet ni hur bra ni är, alla gudinnor därute? Vet ni att era blogginlägg
är underbara att läsa och att ni kan så mycket mer än ni tror?
Stora kramar!
Leeeeeeedig!!!!!!
Ska städa badrummet bara för att jag vill det. Jag vill det bara för att jag förtjänar att ha det rent och snyggt där. Man är lixom mer underbar och gudomlig, eller kan man säga gudinnerlig??? när man gör sig i ordning i ett fint och vackert badrum. Vem vet det kanske kan bli ett bad med levande ljus och något gott att dricka när jag är klar. En gudinna kan ta ett långt bad med levande ljus klockan tre en måndag. Och dricka skumpa så dax. Man får göra vad man vill när man vill så länga man mår bra av det.
Nu ska jag fortsätta göra ingenting en stund till.
Ha det underbart!
//M från nu
Tänk vad andra männsikor kan få en att må bra <3
Fick sitta uppe med en lite ledsen lilla syster som ringde sin stora syster mitt i natten och var lite ledsen =( och de är ju för mig helt självklart att jag finns där för henne när hon behöver mig, det är såhär de är att ha sladd syskon, man får liksom uppleva Tonårslivet ytterligare en gång ;0)
Nu var det kärleks trubbel och de minns vi väl alla hur jävla jobbig den var, kändes ju som om den där tonårs kärleken åt upp ens hjärta inifrån.....
Så inatt blev det prata kärlek och brustna hjärtan fram till kl 04.00.......Puh gissa om jag var trött imorse, kom inte igång för fem öre.....och just idag så är jag ju naturligtvis PMS monster Grrrrrr
Så allt kändes trist å tråkigt, men en kompis hade grillfest som jag tackade nej till eftersom jag inte fick någon som kunde passa barnen, men iefterhand så fick jag reda på att de skulle vara barn på festen så jag hade kunnat gå, så då bestämde jag mig för att jag kan ju bara kika förbi och prata lite med dom som var där och så istället för att sitta här hemma som ett PMS monster, grinig å jävlig rent ut sagt ;)
Och jag är sååå glad att jag gick dit med mina småkillar......Den här festen va precis vad jag behövde just nu, så himla trevligt. Killarna hade jättekul, dom lekte, skrattade och får runt som tokar emellanåt, men alla bara skrattade åt barnens pajjas framfart =)
Jag slog mig ner bland dom äldre, många av dom var sånna som jag inte sett på länge, vi var där i ca 2,5 timme men jag skrattade konstant =) Såååå himla lyckat.....Förstå vad lite som behövs för att vända allt det jobbiga till att bli något bra......Va kul å se dig här haglades över mig, snälla,snälla kan du inte dra nå´n rolig historia, Johanna du e ju så jäkla bra på dom, och så skrattade alla igen =)
Så vipps var mitt griniga humör som bortblåst!!!! Sköööönt. Så mycket som jag skrattade på Stephanie´s födelsedags fest var de nog länge sen jag gjorde kan jag säga!!!!
Tänk vad andra människor kan få en att må bra, helt otroligt, ja jag är så glad så jag kan spricka =D
Så himla underbart att få höra att man är rolig trevlig trots att man inte är drucken. För jag drack Pepsi, Fanta och vatten.
Eftersom jag för tillfället är ensamstående med 3 barn så vill jag vara nykter så dom har en pigg och glad mamma imorgon bitti :D
SlutCitat:Från att varit helt nere, allt kändes värdelöst till att ok då vi åker förbi en sväng å tar en kaffe men sen åker vi hem slutade med att vi blev kvar där i ca 3 timmar. PMS var som bortblåst, jag är glad, jag är glad över alla dessa människor som sagt snälla saker, att jag var fin i håret, hade så gudomligt söta barn osv jag har växt flera centrimetrar ikväll tror jag *fniss*
Så hade jag suttit här hemma och tjurat och inte åkt iväg så hade jag fortfarande varit bitter-fittan med PMS men de vart något annat som gjorde att jag är glad
Sånna underbara människor det finns omkring en, dom lyfter upp en när dom minst anar att det behövs
Så denna dåliga dag slutade i en bra dag men en glad lycklig 3 barns mamma som har skrattat så mycket så imorgon är det väl treningsvärk i magmusklerna
Dax och sova nu mina Gudinnor I Hope you know that i love you all.
Från Nova-Johanna
Att vända ett nytt blad!
Vissa beslut i livet är jobbiga att ta, men rotar man långt in i sin själ vet man oftast vad som till slut blir det bästa, trots en fördömande och ibland tråkig attityd från omgivningen. Jag kan inte förstå hur folk kan döma andra innan de gått i dennes skor. Att ta beslut som påverkar alla i ens omgivning, och rör runt i grytan, är ofta provocerande men kanske nödvändigt. Vad man kan ha i åtanke är att man som åskådare aldrig har hela historien till sitt förfogande, och att man då kanske hellre friar än fäller.
Förmodligen låter jag lite kryptisk, men vad jag vill få fram är att vi inte ska vara så snabba med att döma andra efter våra egna moraliska värderingar. Vi är bara människor, som ibland tar oövertänkta alternativt övertänkta, men för omgivningen dumma, beslut (inom lagens ramar givetvis).
Den enda som kan leva ditt liv är du, och den enda som kan ta livsavgörande beslut om ditt öde är du själv. Ibland måste man såra andras känslor, för att alla i slutändan ska få vara lyckliga. Att vända blad i livets bok är inte alltid enkelt, men förhoppningsvis något man som människa växer av. Att ligga på sin dödsbädd och undra vad som kunde blivit är ett tragiskt scenario!
Hellre ångra det man gjort än det som aldrig blev gjort.
Athena the Godess of Wisdom has spoken ;-)
Nova-Johanna - Blåst men inte korkad!
Puss på er alla Gudinnor <3
/Nova-Johanna
Vårvärme
Jag känner en Gudinna, Våren. Vi träffades första gången bara för
några veckor sedan. Det första mötet med Våren var nervöst. Det blev
kanske lite kyligt, avvaktande, en väntan på vad som skulle komma, som
vintern. Men Våren var jättetrevlig och mötet avslutades med löfte om
fortsatt kontakt, en oviss framtid men ändå spännande. Vi sågs igen,
jag och Våren. Lärde känna varann lite mer. Jag förstod att Våren var
lite frusen av sig, frös lite om händerna, darrade lätt av
vårvindarna. Jag ville hjälpa henne bli varm, ta kylan och kasta bort
den men jag visste inte hur ...
Det blev fler möten allt eftersom tiden gick. Möten, och samtal. Det
karga vinterlandskapet var nu helt borta. Vi bytte erfarenheter,
åsikter, funderingar ... skratt, fånerier. Precis som våren väcker
allt till liv väckte mina möten med Våren mitt liv. Vår vänskap blev
starkare. En nära vänskap som är omöjlig på så kort tid men ändå
möjlig. Det är så med Gudinnor, dom är ju allsmäktiga. Men hon frös
fortfarande om händerna. Våren är en tunn varelse som kylan lätt kan
ta helt i sin besittning. Hur kunde jag hjälpa? Hur värmer man en
Gudinna?
Efter några veckors vänskap väntade en dag för mig som ingen ska
behöva möta. Orsakad av ödet för två år sedan, en årsdag som alltid
kommer att vara svart för mig, om än i olika nyanser. Den dagen har
jag svårt att se hopp, att vara glad, att se livets rättvisa. En dag
jag också måste möta själv. Av en händelse hade Våren inga planer
kvällen innan denna dag. Vi bestämde oss för att träffas, äta lite
mat, ta kvällen som den kom. Jag kunde inte lova att jag skulle vara
ett bra sällskap, jag visste ju inte hur jag skulle må. Vi hade ju
också känt varann så kort tid ... jag kunde inte begära detta av denna
Gudinna.
Ändå ville hon träffa mig och vi var tillsammans hela kvällen, in i
natten. Visserligen fick jag betala maten men uppoffringen låg inte
hos mig. Hon var med mig, pratade, skrattade, gav och tog emot det
allvarliga. Vi lyssnade på musik. Delade våra liv. Denna kväll vaknade
vårens blommor, i naturen och i vår vänskap. Jag kunde se att sommaren
var på väg. Men den var inte här än med sin värme och Våren frös
fortfarande. Jag kände det på hennes händer. Den kvällen orkade jag
inte tänka på att värma henne.
Årsdagen kom och jag var själv. Fick tid att fundera på livet, döden,
rättvisa och orättvisa. Tänkte på andra som hade det svårt. Jag mådde
dåligt som jag trott att jag skulle göra, men det avbröts av minnet av
kvällen innan. Våren hade valt att vara med mig, hon visste
förutsättningarna: inga löften om att jag kunde ge energi under
kvällen. Vi hade ju inte heller känt varandra så länge, det fanns
ingen anledning för henne att vara med mig då. I många delar var jag
ju fortfarande en främling för henne. Våren är bra på att hitta på
roliga aktiviterer, och hade säkert tusen alternativ den kvällen. Men
hon var med mig. Jag kunde inte längre må dåligt ... Våren var för
varm för att jag inte skulle se sommaren skymta till och med denna
årsdag.
Då förstod jag: Våren är inte alls frusen, och om hon behövde hjälp
att värma sig skulle hon be om hjälp. Det var inte min sak att fundera
på, man föregår inte en Gudinna. Speciellt inte Våren, som hela tiden
visat mig vägen mot sommaren och värmen, som hon visar alla sina
vänner. Våren som är den varmaste av alla Gudinnor jag känner!
Vilse
De senaste dagarna
Jag har ätit god mat, snackat med Dan Reed, träffat och umgåtts med inspirerande människor. Människor som lyfter mig till oanade höjder och ger mig kraft att se på mig själv som en bra människa. Som en Gudinna.
Jag har bara haft roligt och mått så himla bra.
Jag förtjänar det.
Ikväll ska jag äta grillad mat, som jag sett fram emot sedan Februari. Kan livet bli mycket bättre?
/Honung
Min spegelbild...
Så kära gudinna som läser det här: Ta dig tid att stanna upp framför spegeln, le mot sig själv och tyck om både in- och utsidan. För du är underbar - även om du råkar känna dig lite grå och dammig och sliten. Det är bara att blåsa bort dammet och släppa fram den del av dig som strålar, gnistrar och glimmar.
//M från nu med ett leende
Things that makes u go mmm... =)
Fastän jag inte alls gör vad jag borde så gör jag ändå vad jag faktiskt VILL göra, vilket får mig att må som en prinsessa, eller ännu bättre; som den gudinna jag faktiskt är!
Jag har börjat bejaka och njuta av livet på ett sätt som varit omöjligt för bara några månader sedan, men varför ska man inte unna sig det där lilla extra ibland?! Det som faktiskt sätter guldkant på tillvaron! Jag unnar mig det mesta och njuter i fulla drag och jag mår BRA!
Den här härliga mmm...-känslan poppar upp allt oftare hos mig nu och jag tror att det är för att jag har börjat bli mottaglig för den helt enkelt!
Det kan vara sånna enkla saker som att höra koltrasten sjunga i skymningen... Den första tussilagon i dikeskanten... Grannarna som börjar titta ut ur sina hus efter en lååång vinterdvala, säger hej och bjuder på kaffe i vårsolen... en puss på näsan från sonen som konstaterar att mamma har "gulliga prickar" (dvs fräknar)...
Det behöver inte vara så stora saker som får en att må bra egentligen, men det finns stora mmm...'s i mitt liv med och förutom mina älskade ungar så är det mina underbara vänner!! Jösses! Jag hade aldrig klarat mig utan dem!
Att veta att det alltid finns någon där som faktiskt VILL lyssna, som VILL berätta, som VILL dricka ett glas vin eller två när andan faller på, som VILL dela sin sista cigg med en, som VILL hjälpa mig en regning, blåsig kväll när bilen gått sönder, som kommer på två röda och fixar biffen (eller bilen i det här fallet... =)
Och jag tror det är det som är nyckeln till mmm...-känslan; att man känner att ens vänner faktisk VILL göra alla dessa små och stora saker för en i livet. Inte för att vara snälla och inte för att de måste, men för att de faktiskt VILL!!! De tycker om mig FÖR att jag är jag, inte TROTS att jag är jag! Och det är stort att ha kommit till den insikten!!
Att skriva alla dessa rader utan att ge cred åt den som sakta men säkert håller på att öppna mina sinnen vore helt galet så där för vill jag bara säga till söstra mi; Tack för att du kom in i mitt liv igen och tack för att du får mig att se på världen, men framför allt mig själv, men nya ögon!
Jag älskar dig!
♥
Ha nu en riktigt härlig påsk, alla kvinnor, väninnor, älskarinnor och gudinnor och fortsätt sprida mmm...-feelings omkring er där ni går!
Mmmmmmmmm.... !
Citerar en Man
Detta fick jag höra idag. Underbart eller hur?
Inte att vi finns till för att behaga män, Utan för att män inte klarar sig utan oss.
Puss & Kram!
/Honung.
Wild women do:
Jag Är Lycklig!
Jag har det mest fantastiska barn man kan ha och förutom det faktum att han föddes med de klokaste av ögon och det finaste av allt, så vill jag gärna tro att jag har en liten del i att han blivit sådär galet fantastisk. Han är min son och jag är hans mamma och vi formar varandra som små hjärtformade ljus. Han betyder allt! Jag har de finaste vännerna som vandrar på den här planeten. Jag litar på dem, jag vet att de alltid finns där och jag är makalöst stolt över dem. Faktum är att jag är stolt över mig själv också. Jag tror att jag har förtjänat dessa fantastiska varelser genom att vara för dem vad jag vill att de ska vara för mig. Det är kärlek!
Ikväll håller jag på att svämma över av lycka och det vore ju vansinnigt dumt om jag inte delade med mig av det, eller hur?
Kram på er!
Idag!
And that's all we have to say about that!
/Honung och M från nu!
Venus skriver
Så jag flyttar fokus, tjejer! Den ser inte mycket ut för Världen, min turkosa lilla bok med sidenpärmar, men med alla sina glädjeämnen kommer den vara en riktig liten lyckoboost för mig!
Och en sak till… Tack Honung för ditt stora hjärta, dina briljanta idéer och för att du är du! Puss!
Dikt till min älskade syster
När jag var liten jag till en
böjan delade livet med
en bror
Han var snäll, under en riktig kämpe
må du tro
Han var en glad filur som när jag var dyster
Han muntrade upp sin
lilla syster
Han den modige
var
Som vågade visa att han inte orkade vara
kvar
Han mot det okända vågade
vandra
Vilket jag aldrig honom har
klandrat
I mitt hjärta värkte en stor sorg
& saknad
Jag undrade är det en mardröm
Snälla låt mig
Vakna
Men så en dag föddes en liten
tjej
En underbar tös som fick mig att
känna åh vad jag älskar
dig
Äntligen jag ej ensam
var
Nu önskade jag bara att få ha dig
Kvar
Du alltid varit min ögonsten
lilla vän
Vilket du säkert haft
på känn
Jag vet att du ibland tycker att
jag är för hård mot
dig
Men du är ju allt för
mig
Så snälla bli inte
dyster
Du är ju min enda
syster
Vi inga hemligheter har för
varandra
Bara för alla andra
Jag är stolt att jag har
en syster som du
Och de tror jag alla förstår
nu
För mig är du den finaste
systern i hela
världen
Så syrran lycka till på
färden
Syskonkärlek och Positivt Tänkande
Det som känns ännu konstigare är att jag levt ihop med dom båda fast inte samtidigt, ibland känns det orättvist mot min lillasyster att bara jag fått träffat och levt ihop med våran bror och inte hon.....
Robban, min bror fick jag dela mitt liv med i nästan 7 år......
7 år kändes inte som en så jättelång tid nu helt plötsligt när jag skrev det hm.....aj va de gjorde ont helt plötsligt.....varför säger man att det gör ont i hjärtat när det är känslor inblandade? Då har jag hjärtat i magen i såfall....
Men om jag inte skulle ha mist min älskade hjälte till storebror så har jag nog inte haft min underbara lillasyster.....
De jag vill säga är alltså att av något "dåligt" kan de komma något bra =) De är värt att komma ihåg!!!!
Och positivt tänkande är ju de som får en att orka vidare, och det är just de där positiva tänkandet som tryter ibland, tyvärr.....men tro mig alla gudinnor, positivt tänkande när livet är svårt ÄR livets medicin, jag lovar.....
Jag behöver bara tänka, titta och beundra min älskade lillasyster när jag saknar min bror som mest så vet jag att hade inte Robban gått bort så hade inte Ida funnits till, och ett liv utan henne.....näe aldrig!
Robban körde lite omedveten psykologi på mig innan han dog tror jag.... Vi kollade alltid på Bröderna Lejonhjärta,och han förklarade 100 tals gånger att när man dör så är det bara skalet som kommer ner i jorden allt de andra kommer till Nangijala och Körsbärsdalen.....
Så jag vet att den dagen jag dör så ses vi igen, i Nangijala han sitter där å metar när jag kommer =)
Livet måste inte bestå av positivt tänkande MEN de hjälper oss en bra bit på vägen!!!!
Love you all Goddesses / Nova-Johanna