Att vi så underbara kvinnor kan bli sånna monster

 ...det kallas PMS.

Så varför jag skriver denna blogg just idag är för att jag undrar om de finns fler än jag som har de såhär. Min syrra var här på kvällen, hon är undersköterska på uas så hon ville kolla pulsen på mig när jag vilade. Svaret blev 96 i vilopuls......alltså ska de behöva vara så veckan innan mens och vid ägglossning??

Jag blir galen....letar efter någon med samma symptom, snälla, snälla gudinnor, nån av er kanske kan ge mig råd jag kan ju inte vara unik med det här tycker jag.

Eftersom det är när det vankas ägglossning och mensande så måste det ju höra ihop, rätta mig om jag har fel där ..
Eller är jag kanske påväg in i klimakteriet redan nu, har inte hunnit bli 30 ens.......Jaja men någon av er gudinnor kanske har egen erfarenhet och kan ge mig råd om hur jag ska bete mig

Från: Nova "THE MONSTER" Johanna


När lyckan gör en helt paralyserad och allt blir bara rörigt

Alltså jag vet inte var jag ska börja...... Vi kan väl ta den enklaste förklaringen DET ÄR RÖRIGT.
Helst av allt skulle jag vilja skrika ut dom där orden högt och tydligt så hela byn skulle höra, KOM IGEN NU, nu  skriker vi:

1,2,3 DET ÄR RÖRIGT!

Men den lyckan jag har över den förändring i mitt & Ted´s liv och givetvis ungarnas liv, den lyckan vill jag också bara vråla ut, det bara kokar inom mig...... Måste nog få ut den snart, annars exploderar jag..... Av lycka alltså ;>

Håll i er: Vi har köpt nytt hus..... Sååå himla CHARMIgT HUS - ååååh jag dör hahaha
Huset kallas GAMLA STATIONSHUSET I DANNEMORA.

Som det känns nu så är det här huset jag vill bo i !!!!!!!!!!!
Teddan och smågrabbarna fick övertala mig länge, länge innan det blev...... OK vi köper de då.
Det var Fegheten som spökade i mitt innersta, åh shit va ska alla säga, va ska alla tycka, ja men ni vet - alla har väl hört talas om hur de är att bo på en liten ort!? Fan jag blir nästan förbannad när jag alltså hade tänkt att gå miste om det här huset bara för vad andra säga.....
Men Herregud de är väl nu vi lever, vaddå skulle jag ha hoppat över huset som vi fick mycket billigare än vad dom egentligen skulle kunnat få!!!


Och det är ett gammalt hus, 1878 är det byggt..... Jätte mysigt,
högt i tak osv...... Men visst har avundsjukan visat sig, avunsjukan har satt sina klor i många, många som jag har runt omkring mig.

TYP 1 pratar inte alls om huset, inga frågor ingenting: inget att citera.

TYP 2 Kan prata om huset, men bara de negativa som:- ja järnvägen ligger ganska nära (citat från min hjärna:- jaha so what) eller ojojoj nu får ni jobb med de här huset, fy faan näe usch ett sånt här skulle jag aldrig köpa bläää Citat Nova-Johanna: Bor du här då? Ha ingen huvudvärk över de du inte behöver ha huvudvärk över!!!!!!!!!!

TYP3 Men gud va roligt, jätte fint å mysig tomt, där kommer både du & Ted & barnen trivas perfekt och hundarna som kan skena fritt på 4260 kvm tomt.
Citat från mig blir då: Åh va roligt att höra,j a de är jätte fint och kommer att bli ännu finare när det är klart =)
med helt perfekta utrymmen både inne och ute för barnen och våra älskade vovvar och katter.

Så vi har bestämt oss för att bara lyssna på TYP3 kommentarerna.... För det är sånt man behöver höra när livet är upp och ner som de just nu är. Det ska packas, köras iväg, hem och packa ner i kartonger igen, och alla lådor lär ju ha en text på så man vet vart dom skall stå. Puh, vilket göra!!!!!!!

Men de är självförvållat, vi vill ju bo där och då måste man ju gå igenom den tråkiga delen också.....att packa.

Men vi har en morot att jobba inför, de är alltid bra. Om inte allt är klart innan midsommar så blir det ingen midsommarfest på logen......å den logen är helt fantastisk. I´m in love with it!


Men men de är en del jobb kan jag ju säga. Ett kök ska göras om till tvättstuga, grått klinkers på golvet och pärlspånt på väggarna, de kommer att bli kanon, men allt ska timeas till tusen så elektriken inte kommer å ska dra el precis när golvet är nyspacklat osv .Sen kommer ju målaren också
så ekonomiskt drar de nog iväg en bra bit
Därav låtvalet hahaha
Nu efter att jag äntligen kom igång med den här bloggisen så ska jag hålla er uppdaterade hela tiden om vad som händer, så dom som vill de kan väl skriva i kommentar-fliken. Bra där, nu var jag ju smart igen, Herregud hahahaha
Och lyssna nu alla Gudinnor, sånna där skitar som jag berättade om längre upp i texten, sånna skiter vi i va. xD

/Nova-Johanna



Leende ögon


I helgen hade jag planer för söndagen som jag sett fram emot en längre
tid, men i sista stunden blev de inställda. Eftersom jag ordnat
barnvakt så hade jag dagen fri, och turligt nog så fick jag ynnesten
att spendera dagen med Gudinnan Våren. En stressig tid på jobbet, för
lite sömn, och besvikelsen efter de inställda planerna betydde en
något sliten Vilse som sällskap till Våren, men vi träffades över en
lunch, mycket smaklig och rejäl sådan, och spenderade eftermiddagen
tillsammans.

Redan innan lunchen såg jag i badrumsspegeln att mina ögon såg ledsna
ut, ett tecken på min något dåliga form, och dessutom hade jag en låg
känsla i huvudet. Jag berättade för Våren att jag kände mig lite nere
men jag sade inget om ögonen. Hon hade inga tvivel om att det skulle
bli en trevlig söndag. Jag kunde inte annat än att hålla med, Gudinnor
vet ju bäst!

Nåväl, eftermiddagen blev jättekul, en massa prat, vådliga bilfärder
till mina skumma smultronställen, ett blixtbesök hos mina föräldrar,
där jag kunde hålla tillbaka den irritation jag brukar känna hemma hos
dem, den som alltid brukar dyka upp. Relationen till ens föräldrar är
ju alltid av hat/kärlek-natur men nu, trots mitt humör från början,
var allting bara bra när jag var hemma. Att Våren var med hjälpte ju
till för mitt humör kunde ju inte annat än vara bra tillsammans med
henne. Fast jag såg fortfarande i en spegel hemma hos dem att ögonen
såg ledsna ut ...

Vi tog tåget tillbaka från mina föräldrar och skulle skiljas när vi
kom fram. Trots att det varit en jättetrevlig dag kände jag mig
tvungen att ursäkta mina ögon, jag berättade för Våren att jag kände
dåligt samvete för hur ledsna de såg ut, det fanns ju ingen anledning
till deras tillstånd då dagen varit så bra. Våren, klok som alltid,
tittade på mig, log och sa: "Var inte fånig ... dina ögon har inte
varit ledsna en enda gång under dagen. Det har jag inte sett." Så var
det också. Att mina ögon såg ledsna ut kom bara från att jag tittade
på dem, jag är ju ingen Gudinna och kan inte se hur det egentligen
ligger till. Våren hade visat mig rätt som vanligt. Och dessutom
påminde hon mig att äta rotfrukter, det glömmer jag alltid att köpa
hem!

/Vilse

RSS 2.0