Leende ögon


I helgen hade jag planer för söndagen som jag sett fram emot en längre
tid, men i sista stunden blev de inställda. Eftersom jag ordnat
barnvakt så hade jag dagen fri, och turligt nog så fick jag ynnesten
att spendera dagen med Gudinnan Våren. En stressig tid på jobbet, för
lite sömn, och besvikelsen efter de inställda planerna betydde en
något sliten Vilse som sällskap till Våren, men vi träffades över en
lunch, mycket smaklig och rejäl sådan, och spenderade eftermiddagen
tillsammans.

Redan innan lunchen såg jag i badrumsspegeln att mina ögon såg ledsna
ut, ett tecken på min något dåliga form, och dessutom hade jag en låg
känsla i huvudet. Jag berättade för Våren att jag kände mig lite nere
men jag sade inget om ögonen. Hon hade inga tvivel om att det skulle
bli en trevlig söndag. Jag kunde inte annat än att hålla med, Gudinnor
vet ju bäst!

Nåväl, eftermiddagen blev jättekul, en massa prat, vådliga bilfärder
till mina skumma smultronställen, ett blixtbesök hos mina föräldrar,
där jag kunde hålla tillbaka den irritation jag brukar känna hemma hos
dem, den som alltid brukar dyka upp. Relationen till ens föräldrar är
ju alltid av hat/kärlek-natur men nu, trots mitt humör från början,
var allting bara bra när jag var hemma. Att Våren var med hjälpte ju
till för mitt humör kunde ju inte annat än vara bra tillsammans med
henne. Fast jag såg fortfarande i en spegel hemma hos dem att ögonen
såg ledsna ut ...

Vi tog tåget tillbaka från mina föräldrar och skulle skiljas när vi
kom fram. Trots att det varit en jättetrevlig dag kände jag mig
tvungen att ursäkta mina ögon, jag berättade för Våren att jag kände
dåligt samvete för hur ledsna de såg ut, det fanns ju ingen anledning
till deras tillstånd då dagen varit så bra. Våren, klok som alltid,
tittade på mig, log och sa: "Var inte fånig ... dina ögon har inte
varit ledsna en enda gång under dagen. Det har jag inte sett." Så var
det också. Att mina ögon såg ledsna ut kom bara från att jag tittade
på dem, jag är ju ingen Gudinna och kan inte se hur det egentligen
ligger till. Våren hade visat mig rätt som vanligt. Och dessutom
påminde hon mig att äta rotfrukter, det glömmer jag alltid att köpa
hem!

/Vilse

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0