Det finns ingenting som jag inte kan klara.

Vilken känsla det är att kunna höja sig själv till skyarna
utan att skämmas för det. Allt jag har tagit mig igenom hittills
i livet har gjort mig starkare och ibland känner jag mig som
ett muskelknippe utan dess like allra längst därinne i mig själv.
Ge mig ett hinder och jag hoppar över det. Ge mig ett högre och
jag klättrar. Höj lite till och jag bygger mig en helikopter och
susar fram över varenda hinder som Världen försöker fälla mig med.
Ibland ramlar jag, det hör livet till. Då borstar jag av mig den
där smutsen från knäna och reser mig igen.

Livet må vara en hinderbana, men då ska jag ge igen med att bli
mästaren av hinderhoppning. Varenda jäkla hinder jag tar mig över
ska jag minsann fira med ett leende på läpparna och glädjas åt
att jag faktiskt växer lite mer för varenda ett.

Vet ni hur bra ni är, alla gudinnor därute? Vet ni att era blogginlägg
är underbara att läsa och att ni kan så mycket mer än ni tror?

Stora kramar!

Kommentarer
Postat av: Vilse

Mycket mycket bra skrivet! Kudos och hyllningar! Ett förslag: gör en dikt av detta inlägg, om inte du gör det vill jag gärna, med din tillåtelse.

2009-04-27 @ 23:36:19
Postat av: Honung

Du kan allt. Du är underskön, klok och underbar. En äkta Gudinna!

2009-04-28 @ 01:42:28
URL: http://honungsbullen.blogg.se/
Postat av: Venus

Vilse: Du har min tillåtelse! =)

2009-04-28 @ 07:11:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0